Åskans döttrar
Åskans döttrar är skriven av Ingela Magner. I samma ögonblick som solen reste sig i öster, höll Tora upp kristallsmycket och lät sol strålarna lysa igenom det. Hon tänkte att det var bra om smycket hade med sig solkraft ner i jorden. Hon lät både Ägir och paddan röra vid smycket, sedan kysste hon sin dyrgrip, lade ner det i jorden och fyllde igen gropen.
nu tid
Flash låg bredvid henne och flåsade som om han hade vallat får. Öronen låg bakåt och han såg alldeles spänd ut. Vilda sträckte ner handen i hålet. Hon kände någotnting med fingertopparna och gräve lite till för att det som blänkte skulle synas bättre.Så fick hon tag i föremålet och tog upp det i handen. Det var ett smycke av något slag som satt i någon sorts metall, så mycket kunde hon se. hon tog det ovala smycket och gned bort smutsen mot jeansen.När hon höll upp smycket mot månen blev hon mycket förvånad. Man kunde se bergen på månen alldeles tydligt. Det var en kristall!
En mycket spännande men kort bok, jag läste ut den på mindre än en dag.
10
nu tid
Flash låg bredvid henne och flåsade som om han hade vallat får. Öronen låg bakåt och han såg alldeles spänd ut. Vilda sträckte ner handen i hålet. Hon kände någotnting med fingertopparna och gräve lite till för att det som blänkte skulle synas bättre.Så fick hon tag i föremålet och tog upp det i handen. Det var ett smycke av något slag som satt i någon sorts metall, så mycket kunde hon se. hon tog det ovala smycket och gned bort smutsen mot jeansen.När hon höll upp smycket mot månen blev hon mycket förvånad. Man kunde se bergen på månen alldeles tydligt. Det var en kristall!
En mycket spännande men kort bok, jag läste ut den på mindre än en dag.
10
Kommentarer
Trackback
