Om jag stannar
Om jag stannar är skriven av Gale Forman. Jag springer tillbaka till diket jag kom ifrån och får syn på en hand som sticker fram. "Teddy! Jag är alldeles här intill!" ropar jag. "Sträck upp handen så drar jag ut dig." Men när jag kommer närmare ser jag ett metalblänk från ett silverarmband med pyttesmå cello- och gittarberlocker. Adam gav det till mig i sjuttonårspresent. Det är mitt armband. Jag satte på mig det imorse. Jag ser ner på min handled. Jag har fortfarande på mig det. Jag flyttar mig närmre och nu vet jag att det inte är Teddy som ligger där. Det är jag. Blodet från bröstkorgen har spritt sig sig genom skjortan, koftan och kjolen, och nu flyter det ut likt målarfärg i snön. Ena benet är snett; huden och musklerna är avskalade så att jag kan se vita strimmor av ben. Ögonen är slutna, och mitt mörkbruna hår är missfärgat av blod. Jag vänder mig snabbt bort. Det här är inte rätt.
Jag tycker att den här boken är väldigt spännande och sorglig. Mia tvingas att välja mellan att leva vidare i sin kropp som nu ligger medvetslös på sjukhuset, utan familjen som alla dött i den tragiska bilolyckan eller att gå vidare och lämna pojkvännen och vännerna bakom sig. Självklart lever hennes farmor och farfar och mormor och morfar fortfarande men ändå vad ska hon välja?
Boken kunde bli lite långtråkig med alla tillbaka blickar i hennes liv.
8
Jag tycker att den här boken är väldigt spännande och sorglig. Mia tvingas att välja mellan att leva vidare i sin kropp som nu ligger medvetslös på sjukhuset, utan familjen som alla dött i den tragiska bilolyckan eller att gå vidare och lämna pojkvännen och vännerna bakom sig. Självklart lever hennes farmor och farfar och mormor och morfar fortfarande men ändå vad ska hon välja?
Boken kunde bli lite långtråkig med alla tillbaka blickar i hennes liv.
8
Kommentarer
Trackback
